I filmen Happy Feet för vi följa pingvinen Mumble, han är så att säga sent utvecklad, så fast än han blir vuxen har han fortfarande dun på skallen, normala pingvider tappar dunet redan efter ett år (ungefär). Men han går med dun i två tre häckningssäsonger dvs i 3 år. Är det nån specialgrej för att han ska utmärka sig eller nåt? För att man ska känna igen honom? Tycker inte om det och stör mig på det genom hela filmen.

Dessutom är nyruggade pingvinungar ganska färglösa, näbben är svart och de har inte de orangea fläckarna på kindera, det kommer först när fågeln är vuxen nåt år senare.

Fyller väl på senare, om jag ids...

Två vuxna med unge, ungarna blir självständiga först när de nått 50% av vuxenvikten, innan dess är den beroende av sina föräldrar för att hålla värmen. Så nu kan båda föräldrarna koncentrera sig på att fånga fisk till deras växande avkomma.

Två nyruggade ungar, så här ser de egentligen ut efter att de fällt bebisdunet.

Såg filmen Happy Feet igår efter att jag skulle gå och lägga mig, det var ett tag sen sist så jag tyckte det var dags igen.

Hanldar om en kejsarpingvin-koloni på sydpolen. Där får man följa deras liv och födsel och uppväxt av Mumble. För att hitta sin sanna kärlek sjunger pingvinerna för varandra, men något gick snett och Mumble kan helt enkelt inte sjunga. I stället stäppar han. Han ses som en skam för kolonin och han får skulden för att fisken har lämnat Antarktis. Men Mumble tror att det kan ha något att göra med dessa "aliens" som han har hört talas om.

Jag tycker handlingen är rätt bra, min favoritdel i hela filmen är nog den med sjöleoparden. Jag tycker om animeringarna och den har så många detaljer, djuren är välgjorda även om det är några sakar jag stör mig på. Se inlägg om Kejsarpingviner.

Fler filmer finns här

jag låter filmen tala för sig själv...

Har sett den förut men ändå, här kommer en av mina mkt korta recensioner om den.

Handling: Superman kommer tillbaka efter ett besök på sin gamla hemplanet, eller vad som är kvar av den vil säga, han har varit borta i fem år. På den tiden har mycket hinna hända, Lois har blivit mamma och den gamla ärkefienden Lex Luthor har sluppit ut ur fängelse bara för att smida nya onda planer.

Jag tycker att den är bra, men som ni borde veta vid det här laget är jag ett MARVEL-fan. En del förutsägabara delar men som ändå är kul. Det jag stör mig mest på är dock hans dräkt, det går inte hål på den om man skjuter med världens största kulspruta, men en "kniv" går igenom. Mysko...

Jäklar va många filmklipp man har lagt in den senaste veckan, ääh shit samma, jag vill gör det :)

En forskare som kittlar råttor, den är supergullig :)

Här kommer mer filmer om minråttorna i östafrika. APOPO är den träningsstation som tränar och föder upp råttorna som använd till minröjning.

Som många råttmänniskor vet så använder man idag GP råttor i stället för hundar på många ställen, bla Tanzania, för att hitta landminor. Råttorna tränas att upptäcka doften av TNT som används i minorna. När de hittar en mina så krafsar de i marken, tränaren använder då en klicker för att tala om för råttan att den gjort ett bra job och den får en godisbit. En bra råtta kan söka igenom en halv fotbollsplansyta på 20 minuter, det skulle ta en människa en dag att undersäka. Råttor som inte är hundraprocentiga på proven används inte i minsökning.

Man började använda råttor då de är mindre än de flesta hundar och därmed inte sprängs i luften så fort de trampar på en mina. Träningen tar i många fall upp till ett år att fullborda, därför används inte vanliga tamråttor (som oftast inte blir äldre än 2-3år) utan GP (giant pouched rat) då dessa lever upp emot 7-10 år.

De tränas också till att hitta toberkulosbakterier i människors saliv, på det sättet kan sjukdomen behandlas innan den går för långt.

Lägger in ett klipp på en GP in action, man ser efter en stund hur den hittar en mina genom att krafsa i marken, sedan klickar tränaren och råttan får sin belöning.

I det andra klippet berättar en av tränarna hur dom gör.