Hur börjar man med en presentation då? Med vad? Det är ju som att skriva ett CV nästan.

Lite snabbt om min astråkiga historia (ni behöver inte läsa, så hoppa bara till nästa stycke om ni känner för det). Föddes i Falun 1990, flyttade till Kiruna 1991. Åkte till Öjebyn och Grans Naturbruksskola 2006. Kom tillbaka till Kiruna 2009 och har sen dess gjort nada.

Ungefär så intressant är mitt liv, jag har itne åstakommit något, jag är inte bra på något och jag valde gymnasium efter vad jag ville gå och kan nu itne få nåt vettigt jobb som jag fkatiskt skulle kunna vilja ha (om jag nu bara visste vad jag ville i livet). Har jobbat ett par månader på LKAB under 2011, verkligen inte min nisch men jag måste ju som ha pengarna.

Som person är jag väldigt sluten, har inte lätt att ta till mig folk och har väl än inte gjort det heller. Fastän jag äntligen har riktiga vänner. Hela min uppväxt var jag mer eller mindre ensam, hade ett par jämnåriga kompisar i området men intresseskillnaden gjorde att vi växte isär väldigt snart. Så när jag gick i fyran hade jag som ingen kvar. Och så var det i sex långa år. Skolan, hemma, skolan, hemma. Det var allt jag gjorde i sex år innan jag började på Gran. Där träffade jag några nya vänner. Dom har jag kontakt med än.

De tre bästa åren i mitt liv tog  sin början. Och så lite kommer jag ihåg av det. Tillbringar alltför mycket tid med att tänka på vad jag skulle ha gjort annorlund och vad jag inte hade gjort för att få gå tillbaka till den där första veckan i 2an. 

Studenten kom fortare än jag hant blinka. Hade missat att söka till sommarjobbet på skolan så det blev inget, sen blev jag mer eller mindre utslängd ur min lägenhet för att den skulle renoveras. Så det var bara att packa sina saker och åka hem till Kiruna och päronen igen. 

det är väl ungefär där jag är nu. Sedan 2009 har jag bott hemma, hela mitt liv är i kartonger och säckar för att jag egenligen inte rymms i den här lägenheten. Lite har hänt under de år jag har varit här. Mentalt har jag krashat totalt, både en och åtta gånger, men jag hade egentligen inga riktiga höjdpunkter heller så det känns inte lika hårt efter varje gång. 

Har bokstavligen inte gjort något alls med mitt liv. Har ingen ork, varken mentalt eller fysiskt så säg inte "det är ju bara att". Det är det verkligen inte.

Just nu åker jag in och ut som vikarie på LKAB och det ger lika mycket ångest vissa dagar som det ger pengar på fickan. Men vad ska jag med pengar till egentligen när jag ändå inte kan använda dom till något? Jag kommer ändå aldrig att orka ta mig ur det här. Jag vill bara sitta här och tyna bort, sakta försvinna och var ett mentalt vrak - för det är det enda jag vet.

Hällde ur mig ganska mycket personliga grejer där.

Jag har numera en favoritserie som inte är en fantasy för en gångs skull - The Mentalist. Det säger också en del om vem jag är och vad jag behöver.

Djur har alltid varit en stor del av mitt liv. När jag gick i sjuan föll jag för tamråttor, jag läste allt jag kunde komma över och drömde väl om mina egna som vilken unge som helst.