I morse drömde jag att jag var i en stuga, med en välig massa människor. Den var rätt liten, det var vinter med säkert en meter snå utanför. Det klassiska skoterspåret fanns med som alltid då jag drömmer om snö. Vet inte vad det handlade om egentligen. Det var något med en björn som nån var efter.

Det enda jag kommer ihåg någorlunda klart var att jag hade fyra djurburar i stugan också. En med mina möss, två med marsvin (kommer inte ihåg varför det var två) och en med fyra råttor i. Då det var mina andra dröm för natten så var jag ju övertygad om att det var på riktigt - att jag äntligen hade blivit råttägare. Så jag gosade väldigt lite med dom i drömmen, kanska berodde det också på att de låg och sov större delen av tiden.

Sen när vi skulle åka ifrån stugan så hade vi några fåglar också som vi av nån anledning inte kunde ha med oss. Så bror tänkte slå ihjäl dom. Jag hann rädda en, den andra försvann, och släppte ut den genom fönstret.

Fan va sur jag blev när morsan ringde och väckte mig i morse, då kom den jobbiga sanningen tillbaka igen.

Sen var det nåt annat också som utspelade sig på sommaren, men det minns jag inte vad det var.

Nu har jag bestämt mig, jag ska inte köpa en valp när jag skaffar hund. Jag ska söka mig till ett hundstall istället och ta en omplaceringshund. Det finns så många som behöver nya hem, det värsta är att man egentligen inte gör nån skillnad, för snart finns det ytterligare några som behöver nya hem.

Ett par mina favoritprogram är Animal Presinct och Animal Cops Houston. Det är organisationer i USA som samarbetar med polisen för att djur som behandlats illa ska få ett drägligt liv. Bara i NY finns 8 miljoner invånare, med 5 miljoner husdjur, och bara 8 djurpoliser som arbetar varje dag med att göra djurs liv enklare.

Varje år misshandlas tusentals djur, de lämnas att dö, de skjuts, de körs över. Ungdomar hetsar hundar in i hundkamper, de föder upp hundar till kamphundar. De som inte duger skjuts, dödas eller tejpas ihop för att användas som levande träningsobjekt till de ”bättre” hundarna.

Tuppfäktning är minst lika illa, de redan befintliga sporrarna ersätts med sporrar i metall för att göra skadan än värre. Fighterna pågår tills den ena eller båda är döda. Hönsen hålls i små smutsiga burar där de bara producerar fler fåglar.

Valpfabriker kallas det när människor håller ett stort antal (upp till flera hundra) djur, oftast hundar i små burar där de får föröka sig fritt. Tikarna producerar valpkull efter valpkull tills de inte klarar det längre. Då dödas dom eller säljs som husdjur. Sedan finns det dom som köper dessa djur, ofta på en parkering eller annan offentlig plats. Valparna är inte vaccinerade och oftast är de för gulliga för att folk ska kunna lämna dom ifred, vad dom då inte fattar är att de stödjer en illegal uppfödning, som bara kommer att fortsätta så länge det finns en marknad för det.

I USA är det vanligt att vanligt folk köper en häst bara för att de kan, de kanske får en billigt, och så kan ju barnen rida på den. Eller så kan man ju själv göra det. Många hästar förvaras dygnet runt i små boxar som aldrig städas ur, eller i hagar med taggtråd där det inte finns något att äta. Andra är uppbundna och kan bara gå i cirklar. I flera fall hölls också hingstar med ston så att utmärglade ston samtidigt är dräktiga, detta tär en hel del på kroppen. Sedan kan hon inte ge mat åt fölet om det överlever till födseln.

Ett av de värsta fall med hundar jag har sett var det jag såg idag, det var också det som inspirerade mig att skriva det här. Det var två hundar och två katter som hade lämnats att dö i en lägenhet. Hundarna satt i burar utan mat och vatten. Det var inget kvar av dom. De var så utmärglade att man kunde se vartenda ben i deras skellett. Ändå blev de glada å se utredarna när dessa kom för att hämta dom. Gilligan var den som var värst däran, men ingen av hundarna hade överlevt en dag till. Han kunde inte stå när de hittade honom. Allt kroppsfett och alla muskler hade tynat bort på hans kropp, det fanns inget kvar ändå levde han.

Han och hans kompis överlevd. Vad var det som drev dom att hålla sig vid liv? Varför vill dom komma tillbaka till en värld där de aldrig upplevt en vänlig människa?

Varför tycker människan att den är mer närd än dessa varelser som gör denna värld så underbar? Varför behandlas dom som skräp, är dom ingenting värda?

ASPCA får in i genomsnitt 14 000 samtal om året rörande djurmisskötsel, djurmisshandel eller försummelse. 90% av detta är fall där polisen måste ingripa för djurens skull.

I Sverige har vi också djurskyddslagar, men de följs inte upp på samma sätt som de gör i USA och  GBR. Här tar det flera veckor innan ett samtal kollas upp, sedan kontaktas den misstänkta flera dagar i förväg så att denne hinner gömma alla spår av misskötsel. När sedan polisen kommer ditt finner dom ingenting. Varför kan inte vi ha samma system som använd i dessa serier? De är äkta, inget som är påhittat, det är så det går till, det är verkligheten…

Det här är verkligheten, gör vad du kan för att det inte ska hända dina älsklignar eller dom omkring dig.

Håll dom istället glada och friska, ni får så mycket tillbaka :)

Har nu på em sett en film på 4film som heter Tre solar. Den utspelar sig under medeltiden när pesten kom till Sverige.

Hanna väntar sin man tillbaka från krig i arabvärlden. På vägen till mötesplatsen ser hon hemskheter och mystisk död. En vän förlorar hela familjen till pesten slår han följe med henne. När Hanna kommer fram till platsen där hon ska möta sin man, finner hon inte riktigt vad hon hoppades på.

Jag tycker att den var ganska bra, den hade Lena Endre i huvudrollen som Hanna.

Det här är mitt hundrade inlägg sedan jag började med bloggagratis för några veckor sedan! Och jag trodde att jag skulle misssköta det här :) Men det går ju riktigt bra.

Det är mycket jag skulle göra om om jag fick leva om de senaste tre åren av mitt liv. Och jag skulle absolut kunna tänka mig att göra det om det var möjligt.

Första året på Gran skulle jag väl inte ändra så mycket på, det är väl en viss människa jag skulle prata lite mindre med kanske... Sedan skulle jag bygga en bättre musbur på slöjden, då hade vi kunnat ha alla tre pojkarna utan problem. Undrar om Shacken hade levat idag om jag hade tänkt på det då? Dessutom hade jag tagit med mig mössen hem den sommaren.

Den dag jag hämtade hem Lännart och Otto hade jag kunnat prova å introducera Lännart för Laksits och Miffo, vem vet, dat kanske hade funkat å ha alla tre i en bur. Sedan skulle jag ha varit extra noga med burana och mössen med tanke på ahur jag förlorade Kusin Det och Lännart. Kankse hade jag behållit en kullsyster till Spindel också, ångrar idag att jag inte gjorde det - hakade upp mig för mycket på vad de inte hade för färg.

Sedan skulle jag fota Neo mycket mer som bäbis, han nu inga bilder på honom från när han är jätteliten. Och knappt några från när jag fick hem honom.

Den sommaren som pappa tog hand om grisarna skulla jag också vilja göra om, så att inte Lupin hade tappat så mycket i vikt under de veckor jag lämnade dom med pa.  

Jag hade gjort APU på andra platser. Hösten i 3an hade jag kunnat söka till Falu veterinärstation (de tog inte emot på våren då jag sökte av nån anledning). Men jag tror ändå att jag hade valt att göra APU på djurmagazinet här i Falun igen, fast bättre förståss. Piteås djurmagazinet kan dra åt helevet.

Sedan skulle jag knycka hem Jossi och hennes syrra trots att pappa och mamma hade sagt nej. Det är det som jag ångrar mest av allt under den här perioden, att jag inte tog hem min bebis. Jag har ju fått pappa å klappa en syster till som så nog tror jag att han hade gått å övertala.

Tänkte mycket på det här på tåget, kommer inte på mer just nu, får väl fylla på senare...

Har nu kommit fram ordentlig till mormor och morfar, moster hämtade mig och syrran i Gävle i morse.

Har sovit jävligt dåligt på tåget, vi hade hoppats på att få en egen kupé men i Boden (om jag minns rätt? Lite efter kanske) så hoppade det på en gammeltant som inte verkade ha alla getter hemma. Hon och hennes kompis började pressa sig in i kupén innan jag lyckats flytta på syrrans fetväska som skulle stå mitt på golvet. Min var under sängen. Det visade sig också att hon var rökare och sprang ut med polarn (som huserade i en vagn längre bort) på perrongen och rökte vid varje station.

När hon sedan gick på toa på kvällen (vid halv 11) passade jag på att bädda mellansängen där jag skulle sova. När hon sedan kom tillbaka kunde hon inte bädda sin egen säng utan jag fick klättra ner och hjälpa henne.

Jag läste sedan en stund på kvällen innan jag släckte lampan och skulle sova. Det var lättare sagt än gjort då vårt "kära" resesällskap sprang in och ut ur kupén flera gånger i timmen, och dessutom hade sin läslampa tänd ända till klockan 2 på morgonen. Somnade inte förrän 4 tror jag så jag är mottligt trött nu.

Senare när vi skulle ha ut våra väskor från kupén fattade hon inte att det kunde vara en bra idé å flytta på sina saker så att det skulle bli lättare å få ut grejerna. Nä, i stället tyckte hon att det var lämpligare att sätta sig på platsen närmast dörren, ha sin väska vid fötterna och dessutom ha grejer på den nedfällbara pallen - som också var ivägen. Det är SÅÅ kul med folk som inte kan tänka själva, not.

Jaja, är framme nu, det ska bli skönt att gå och lägga mig sedan.

Åker till falun om ett par timmar och kommer tillbaka nästa vecka. Ska lämna  mina odjur hemma med pappa, hoppas han kan se efter marsvinen ordentilgt den här gången så inte Bamboo tynar bort under tiden.

Har inte packat mina badkläder än, är på väg, snart...