Har läst runt lite på forum idag (igen) och kom in på Cesar Millan, han verkar vara en sån där som folk antingen gillar eller hatar. Vilket jag tycker helkonstigt för i mina ögon är han fenomenalt duktig. Men det går rykten om att man inte kan vara så där duktig utan att använda el-halsband eller stass. Så jävla fel de är ute! Han använder inte något av det där, inte ens när han tränar rent ut sagt farliga hundar.

Den senaste "skandalen" var det så kallade Ilusion collar, som han och hans fru har tagit fram. För att få bästa kontakten med hunden måste halsbandet sitta högst upp på halsen, precis under öronen, där är hunden väldigt känslig och har en massa nerver till huvet och bakåt i ryggen. Om en hund plötsligt gör ett utfall mot en annan hund, utan att ägaren är beredd på det, har denne inte en chans att hålla emot om halsbandet sitter längst ner på halsen eller om man har sele. Om det däremot sitter högst upp på halsen kan den brytas och människan har lättare att lugna ner hunden. Det kan orsaka smärta om man drar rikitgt hårt, men detta är aldrig något långvarigt och om man vet hur hunden ska kontrolleras så kommer det inte att vara några återkommande problem.

Under promenaden, som hunden ska tillbringa vid sidan om den som håller i kopplet, sitter inte kopplet åt hårt, det är inte sträckt eller något, det funkar bara som en ledning mellan förare och hund så att de ska kunna samfungera på bästa sätt. Sedan är det flera som tycker att det är helkonstigt att hunden heöa tiden ska gå bredvid föraren, men det gör den ju inte. Cesar Millan säger så att de första 15 minuterna av promenaderna ska hunden gå på sidan om sedna kan man släppa efter på kopplet eller släppa den lös så att denne får göra "hundgrejer", som en belöning för att hunden sköter sig under promenaden. Det här är viktigt för att man ska känna att hunden respekterar en som ägare.

det var också en som nämnde att Cesar inte ser hunden som en personlighet, det missförståndet har nog kommit från att han alltid säger att en hund ska behandlas som djur, hund, ras och namn efter det. Detta säger inte att man inte ska se hunden som en individ utan att man ska behandla den efter vad den är, en hund. Inte en mänsklig bäbis. Det handlar inte att på något sätt vara elak utan på ett konsekvent sätt sätta regler för hunden, det är samma för barn. Barn sätts i time-out när de gör något de inte får, det funkar inte med hundar då de inte kan koppla time-outen med det som de gjorde fel eftersom detta hände någon annanstans. Man måste tala om för hunden på en gång att det beteendet inte var önskvärt, olika metoder fungerar olika på olika hundar, man får pröva sig fram till vad som fungerar.

Cesar använder ju inte våld på något sätt, han använder korta, tydliga ljud och rörelser som ska dirgera hunden i rätt riktning.

Helt ärligt, hur kul är det att promenera med en hund som går framför och shiter fullständigt i vad du gör? Eller en hund som drar som en idiot, då att fingrar går ur led? Både du och hunden vinner ju på den typen av promenad, hunden blir psykiskt trött då den måste koncentrera sig på att gå på sidan om dig. På det sättet bränner den energi som man inte vill ha inomhus eller som utlöper i något konstigt beteende.

Det viktigaste med en hund är att ge den en ledare som den respekterar, kärleken kommer senare, när denne hund litar på sin ägare. Ni kanske har sett Cesar Millans hundar tillsammans? Han kan slänga EN boll åt 30 hundar, utan att det blir bråk mellan dom om vem som ska ta den. Sedan återvänder de till honom på en gång. Han kan gå med 15 hundar lösa utan att nån av dom sticker, om inte det är respekt för sin ägare vet inte jag. Och detta har han inte uppnått med någon typ av våld, han har helt enkelt gett hundarna något annat att tänka på. En hund som känner sig trygg och som känner att denne inte behöver hålla koll på hela familjen hela tiden är en glad hund.

Och som han säger, en upphetsad hund är inte en glad hund. Upphetsning kan leda till dominans som kan leda till aggressivitet, så för att förhindra det är det viktigt att hålla hunden på en lugn nivå. En lugn hund är dessutom lättare att hantera, träna och ha omkring sig, än en yrslig, hoppande, gnällande hund. Störningsbeteenden är tecken på understimulering och hundar motsvarighet till att sitta i tvångströja i ett vadderat rum där man gungar fram och tillbaka.

Men man måste göra av med energi också, en vanlig promenad är oftast inte tillräckligt för en högenergihund, då är det bara att öka tempot like med cykel eller inlines, på det sättet gör de av med mer energi.

Det finns så mycket å säga men jag nöjer mig med det här tills vidare. Det är skillnad på hundtränare och hundtränare, men bevisen är där. Det är ju bara å titta på hundarna, hur de reagerar och upplever det hela. Dom är bevisen på att metoderna fungerar.

Det blir alltid rörigt jag skriver, men hoppas ni förstår vad jag menar.

Fan va less och ledsen jag blir när jag ser på blocket, folk som säjer sina 2-6 månaders valpar pga "allergi". De måste av nån anledning sälja sin valp som precis gått igenom en flytt till ett nytt hem, och som precis har lärt kännar familjen och så säljer de bort honom till någon ny männika! Det är renrasiga hundar oftast, och de senate åren har amstaff blivit väldigt populärt, och det är enda anledningen till att folk skaffar denna hund och sedan kommer på att de antingen inte kan kontrollera den eller att de faktiskt blir allergiska, MEN LÅNA EN HUND INNAN DÅ SÅ NI VET ATT NI INTE ÄR DET!

En valp ska garanterat kunna gå tillbaka till dess uppfödare under hlea dess levnadstid, annars är inte den människan som födde upp hunden en seriös uppfödare. Sitter det i att uppfödare är ovillig att betala tillbaka pengarna ska man inte ha hund alls, för då kommer allt å sitta i pengarna.

Och alla dessa människor som säljer amstaffvalpar, hur ska dessa naiva människor, som bara vill ha en "tuff" hund veta vilka som är seriösa uppfödare? Det finns hundratal annonser uppe med renrasiga och blandraser med amstaff. Tyvärr är det så att många av dessa människor tar valpar på sina hundar bara för att det är en populär ras, och för att tjäna pengar. Det är helvetes synd för dessa valpar hamnar heller inte i seriösa hem.

Så ni, ursäkta uttrycket, IDIOTER som köper en valp för att sedan sälja den vidare till ett nytt hem, ska ta sig en jävla funderare på vad det är ni ger er in på.

Som vanligt känns det inte ens bättre efter att få ha skrikit av sig lite, för människor är idioter och kommer alltid att vara det, man kan lära den här generationen men det är glömt till nästa, för folk lär inte saker på det sättet till sina barn längre. Som sagt människor är idioter och kommer alltid att vara det, dom lär sig ta-me-faan aldrig. Så varför ens försöka...

Har varit medlem på ett forum sen ett par månader tillbaka och jag känner mig fortfarande inte riktigt hemma där. Jag är helvetes duktig på djur, det är en sak jag faktiskt kan säga om mig själv som är positivt. Men ingen på det stället verkar ha fattat det än! Någon kommer med en fråga och jag talar lungt och metodiskt om vad jag tror på fronten, ofta är det något som jag har hört förut och som jag har läst på om. Ändå tar det bara ett par minuter innan nån annan kommer inte och talar om precis vad jag har sagt. Sen nästa som kommer - samma där. Visst det kan väl vara bra för den som har ställt frågan att h*n får samma svar från flera peroner, det betyder ju att man är på rätt spår.

Nu senast idag har jag försökt hjälpa en människa å lösa problemet med dricksvatten under en transportfärd. Har själv marsvin och efter ett par misslyckade resor med vattenflaska (vatten i hela transporten och nedkylda marsvin) så byter man ju till gurka, en skål är det inte tal om då allt skvimpar ut så fort fordonet sätts i rörelse eller om man flyttar transporten. Just det här fallet gällde en iller som skulle åka en lång väg men som inte kunde dricka ur vattenflaska (som jag fortfarande inte tycker hör hemma på en transportbur så länge den är i rörelse). Så jag föreslog gurka, ägaren tyckte att det var en superidé ända tills nästa tre-fyra skribenter kommer in och säger, "jag ger bara min iller 1/4 gurkbit", och "jag tycker ändå att du ska ta en vattenflaska". Så man blir helt överkörd och ens idéer blir slängda åt sidan, de kunde inte ens säga varför man inte ska ha gurka eller varför man ska ha vattenflaska.

Det har hänt nån gång att en människa kommit in och skrutit om sin helt opanerade kull och den icke existerande kundskapen om föräldrarnas bakgrund, där kunda jag lungt och metodiskt tala om för denna människa att man inte kan göra så hur som helst, fastän hon skrek åt mig kunde jag hålla mig lugn (jag inponerde till och med på mig själv). OCh gissa vad! De följande inläggen efter att hon och jag avslutat vår disskusion kommer det ännu fler som hoppar på henne om det jag precis har pratat om, fullständigt ignorerar vad jag säger, jag tror inte ens de läser mina inlägg. Utan de skriver i princip samma sak en gång till och kan inte ens reflektera till mina inlägg så som " som hon nämnde i inlägg #13) tex. Det existerar inte.

Jag känner mig ignorerad och förbisedd, och tappar lusten allt mer på detta forum, även om det är en jättebra informatinossajt om olika djur också. Men folket där inne känner varandra och jag är en outsider, så...

Och inte alltid känns det som om jag får svar på mina egna frågor.

Nu har jag spytt ur mig lite, men mår inte bättre för det, är för övrigt rätt trött och ska lägga mig snart. 

Så... hörs... kanske... ...

En sån här hade varit supercool att ha som husdjur, men dessvärre är exotiska pälsdjur och fåglar (rovdjur) förbjudna att ha i Sverige.

Har nu sett Night at the museum 2, tyckte att den första filmen var riktigt bra och men här är minst lika bra (jag är en av få människor i världen som gillar uppföljare). Den var rolig och hade en massa kul detaljer om man hade tid att titta i bakgrunden på filmen. Rexen är även i denna film supergullig och en klass för sig.

Vi får möta alla gamla vänner men också ett helt gäng nya, däribland Abraham Lincoln, Al Caone och Darth Vader.

Larry har bytt ut nattvaktsyrket mot uppfinnarbranchen i stället, men när hans vänner från muséet behöver hans hjälp har han inget val. De flyttas till ett annat museum pga renovering, va de möter där blir ett av deras största äventyr.

Ni vet hur datorn ibland låter när man är på väg att få ett sms eller om mobilen ringer och är lite för nära datorn? Durt-du-durt-du ni vet?

Det fula med historien är att datorn precis lät så, ett sms passerade förbi i rymden, (men inte till min telefon) och en sekund senare ringer telefonen på tv. Det är en av de fulaste sammanträffanden jag någonsin varit med om... :P

Tänkte lista mina favorithundraser m bild.

Irländsk varghund

Siberian husky

Bassethound

Amstaff/Pitbull

Irish soft coated weathen terrier

Det finns säkert fler men de här är de jag kommer ihåg nu.

Som ni bör veta vid det här laget är jag ett djurfreak som skulla samla på mig typ ett eget zoo om jag fick som jag ville :P Tänkte visa lite bilder på de djur jag tänkt mig, kanske förstår ni varför, kanske inte varför jag vill ha dessa, men kom ihåg att allt inte sitter i utseendet...

Vi börjar med det djur som jag kommer skaffa så fort jag flyttar hemmifrån:

Råttor!

Iller

Irländsk varghund

Sebramus

Giant pouched rat (GP)

Sedan finns det en del djur som jag kanske kommer att skaffa bara på kul:

Australisk vattenagam

Majsormar

Alpackor

Kamel

Getter