Jag ska åka ner till mormor och morfar i början på mars, ska dit och ta körkortet på intensivkurs. Åker den 6e eller nåt sånt.

Hittade en tråd på RiF som jag fick upp ögonen för, den råkade röra en råttutställning i Gävle - den 28 februari. Dvs bara en vecka innan det är tänkt att jag ska åka ner. Morsan var snabb å boka biljett till Falun så jag hant väl inte säga något egentligen. Man ger ju sånna där hintar genom att säga saker som "Ja, det hade ju vart kul" och så väntar man på att få frågan "Vad?" Men den kom aldrig så jag lät det vara.

Folket som känner mig vet ju att det inte finns något i världen som jag vill ha mer än råttor, och det är mina absoluta favoritdjur (förutom vargar, men dom hör i en annan kategori). Så att få gå på en riktig utställning med "riktiga" råttor och få se olika varianter och träffa andra råttor med andra temperament än det jag har upplevt. Och kanske få se råttagility live hade vart supercoolt. 

(Bilden kommer från RiF)

Sen också att träffa några av dessa människor som man bara har pratat med genom forumet irl och knyta kontakter med folk med samma intressen... Det hade ju också vart super. Man får lära känna uppfödare och se vad de är för människor, kanske hitta "sin" framtida uppfödare bland dom.

Men sen kom jag på, kanske är det lika bra att jag inte åker dit... Det kommer inte bara att finnas utställningsråttor på plats, det kommer också att finnas ungar och omplaceringsråttor till salu. Och sannorlikheten att jag skulle hitta nån jag gillar är ju ganksa säkrad. Så bara tanken på att jag inte kan (det är mer kan än får egentligen, oavsett vad mina päron säger) ta hem mina egna smådisar skulle ta livet av mig. Och vara tvungen att gå därifrån tomhänt och se alla andra lyckliga ansikten då dom har det jag saknar.

Men samtidigt kanske jag skulle bli mer peppad mer framåt, då jag får en dos av råttor, det är så länge sedan jag fick snurra en råttsvans mellan fingrarna, eller ha en mjuk päls mot nacken, med morrhår som kittlar en i öronen. Jossi... Kanske skulle jag känna att jag orkar hålla ut ett tag till, och inte ha den där tomheten inom mig om att jag inte är hel.

Så det kanske är lika bra att jag inte går på den där utställningen, det får väl bli nån gång i framtiden om sådär en ytterligare fem år eller nåt, om man nu bor såpass att man kan skaffa djur, om man har råd att skaffa djur... Det är väl bara att bita ihop och fortsätta leva, fastän dessa år är lika mycket värda som is på sydpolen.

Folk förstår inte hur någonting kan påverka en människa på det här viset, men det är något så speciellt man har med (speciellt ett djur) en varelse när det klickar. Detta är något som bara människor som själva upplevt det kan förstå, och för er andra går det inte att förklara.