Jag fick en bok av morsan som heter  ”Astamp”, den var väl till mig i posten menn jag har inte fått den tidigare.

I början fanns det ett uppslag där man skulle fylla i vem man är.

• Datum: 4 sep idag
• Jag heter Sofie S*******g
• Och kallas Sofe
• Jag fyller 19 år om ett tag
• Jag föddes i Falun
• och bur nu i Kiruna
• tillsammans med familjen
• I framtiden vill jag bo ett hus i Boden eller Älvsbyn. Har inte sett så mycket av Sverige men dom är mysiga.
• Jag jobbar med/pluggar/gör på dagarna ingenting
• På fritiden brukar jag oftast sitta vi datorn
• Men jag skulle vilja jobba med djur
• Den här tiden nästa år är jag ingen aning
• Jag skulle vilja vara bäst i världen på nånting
• Jag hade velat uppfinna
• Jag blir lycklig av att busa eller gosa med min katt
• Jag blir arg av dumma människor
• Jag samlar på
• Jag är stolt över
• Mina förebilder är
• eftersom de
• Mitt drömyrke är vargskötare i nån form
• Men det skulle också vara kul att vara doggywalker eller bara jobba i ett hundstall/hundpensionat

• Maträtt lasagne tror jag
• Land
• Uttryck
• TV-serie
• Låt Requiem for a DreamLag
• Lögn  jag ljuger aldrig eftersom jag inte vet hur man gör, däremot kan jag undvika att säga sanningen
• Plagg mjukiskläder
• Hemsida råttor i fokus
• Person min låtsasmoster
• Djur råttor
• Affär

man måste ju gå till arbetsförmedlingen och anmäla sig som arbetslös och till socialen för att få studentbidrag (eller nåt, det ska ju vara så jävla omständigt alltihop). Fick veta genom mammas syster att man eventuellt inte får något bidrag om man radan har pengar, jag har en summa på banken som jag har sparat och tjänat ihop till, men på grund av detta kanske jag inte får någon ersättning för att kunna flytta hemifrån och betala min egen hyra. Skulle jag dessutom gå till af så får jag väl le, tacka och ta emot en jävla sumpjobb som jag kommer hata över allt i hela förbannade världen. Morsan säger att det är ju bara å jobba där ett par månader och sedan sluta så man för "livserfarenhet".

åt helvete med cpsverige, lagarna i det här landet är ju helt jävla fucked up, coh det finns inte ett jävla piss jag kan göra åt det, det är bara och le och se glad ut och ta dagen som den är.

upptäckte just att jag har pms big-time och att hela världen suger heöt enkelt. Känner ingen sypmati för någon, dumma människor går mig än mer på nerverna och jag är på väg att börja grina ungefär varannan sekund.

Bambo försökte bita mig igår, två gånger, lilla snälla Bamboo skulle aldrig göra det, men något är fel, han har försökt bita mig idag också. Och Aladdin är bara sur som vanligt, sur och grinig. Dom där marsvinen uppskattar in tamefaan ingenting. Eftersom dom bara är dumma djur ska man inte ta det personligt men jag har känt dom sen dom var 5 veckor så lite borde man väl få tillbaks, men det är för fan bara gnäll från deras sida. Ni vet, marsvin pratar ju en del, (vet ni inte det kan ni som 6 miljarder människor till dra åt helvete frå denna platet), och de har olika läten beroende på hur de mår och vad de vill.

• Ett högt visslande ljud betyder att nu är det något gott på gång, de blir glada (kan också betyda: var är du? Jag är ensam) = hörs ganska sällan innanför dessa väggar
• Sen har de ett kortare, tandgnisslande läte som de ofta gör när de är lite småirriterade över att de inte får godiset på en gång, och när de väl får det är det som om de säger " det var fan på tiden" = hörs hela tiden här hemma, uppskattad man känner sig va?
• Sen finns det ett läte som är ett lite högre surrljud (svårt att förklara) men det betyder, "jag är jättearg" = det hörs rätt ofta från min yngre hane.

Som jag säkert har nämnt tidigare så tappade jag intresset för marsvin fullständigt i våras när mina pojkar bara bråkade konstant, det byggdes så sakteliga up igen under sommaren men har nu raderats igen iom att Bamboo har försökt bita mig flera gånger. Jag ska aldrig skaffa marsvin igen.

Jag har under tiden på Gran lärt mig att minsta lilla en människa gör kan förändra min syn på denne fullständigt. Jag hade en människa jag såg upp till, som jag tyckte var super, men snart sprack den gudomliga fasaden och jag insåg att denna människan bara kommer med ursäkter och nedvärderar vissa saker, min respekt för denna människa försvann gode fort när jag insåg detta. Denna människa har dessutom tagit ifrån mig mer än h*n kan veta och förstå.

Jag hatar mitt liv, och jag kan inte göra ett jävla piss åt det.

världen kan fan dra åt helvete...

Nu har vi sett den också, det närmaste vi kommit en mysig hemmakväll på år. En svensk film från 2008 med Michael Nyqvist och Noomi Rapace. 

En gammal man ber Mikael om hjälp med att hitta mördaren på hans brorsdotter Harriet. Han misstänkte att det kunde vara samma mördare som till många andra kvinnor under perioden -49 till -66. 

    Lisbet är ute under övervakning, men när hennes övervakare åker in på akuten för hjärnblödning får hon en ny, som inte drar sig för att utnyttja sin ställning till de lite mer groteska hållen. 

   Lisbet hjälper Mikael lite diskret med att hitta mördaren till kvinnorna på 50talet. De får ett genombrott och snart ramlar alla bitarna på plats.

Jag gillar den här filmen, precis som de 1,2 miljonerna som såg den på bio :P Har böckerna på ljudbok men har ännu inte hunnit lyssna på dom, kanske gör det när jag sett alla filmerna, det två andra skulle komma nu i höst.

jag gjorde en råtta i photoshop för nån vecka sen, se fick jag ett önskemål om att "rita den i verkligheten", så jag gjorde den i blyerts som jag är mest bekant med.

Lite ljusare än i verkligheten men det skyllar jag på scannern.

Mums... :P

... på flera år som jag inte har viarit i Siksjön. Jag fick inte åka dit i år. Dom fattar intevad dom har tagit ifrån mig, det är det bästa stället på hela planeten och jag fick inte åka dit, det är det enda stället där jag kan göra precis vad jag vill.

Stället håller på att förfalla helt, huset är mögligt, lagårn är genomrutten, vattnet håller på å växer igen. För att ingen håller efter det. Och skulle vi köpa det så småningom skulle det byggas ett nytt hus, det gamla skulle rivas. Jag älskar nya hus, men det där gamla är ju det som man alltid har haft.

 Huset och gården, fotat från sjön

Det är måånga timmar som man har spenderat i den här ekan, jag älskar den här båten, jag brukar sitta på hyllan längst fram i fören och meta, båten är så tung så den välter inte.

 Lillstugan på gården, det är många år sedan jag var in där sist, morfars bror tycker att han äger den själv med familj och att ingen anna har rätt att vara där inne.

 Båthuset (närmast) och bastun (bortre). Bryggan till bastun har försvunnit ner i dyn på botten så det är nu livsfarligt att dyka därifrån, man kan slå huvet i nån dold järnstolpe. Båthuset håller också på å förvinner ner i sumpen, pa och hans svåger lyfte upp det för nåt år sedan men det sjönk ner igen.

 Sjön sett från balkongen. Det regnar väldigt mycket på det här stället så det blir inte alltid så mycket fiskande. Men jag brukar dra på mig hela regnmunderingen och fiska iaf. I den här sjön finns det abborre, mört, gädda och ål. Den heter Siksjön för att det har funnits sik där en gång, men det finns en historia om hur den försvann: En brottsling blev placerad på en av öarna i mitten av sjön, han sa att han skulle vara borta från ön nästa dag lika säkert som att siken skulle vara borta från sjön. Och så blev det, han försvann och siken med honom. Hur sant det är är upp till var och en att bestämma själv.

 Brunnen där vi hämtar drick och diskvatten. Undar om det finns en ål där nere?

 Det är ett gamalt hus, med inte det första som stod här. Det gamla brann ner efter ett blixtnedslag under -20 eller -30 talet.

 Den här bryggan är runt 10 år gammal (bilden tagen 08) och skulle desperat behöva bytas ut. Gärna mot en längre så man kommer åt abborrarna längre ut.

Bastun och båthuset från lillabryggan