Följande är kopierat från ratpower:

Den 4 december godkändes ett djurförsök av Lindköpings universitet där hälsenan skärs av på ett av råttans bakben, därefter hängs råttan upp i svansen så att den bara kan stödja sig med hjälp av framtassarna. I den ställningen låter man råttan hänga i 14 dagar innan den dödas."

Tycker du också att det är fel att behandla djur orättvist i ett dumt studiesyfte? Protestera du också, address finns nedan

http://www.djurensratt.se/portal/page/portal/djurens_ratt/aktuellt/kampanjdagar/forsoksdjurensdag09/djurforsoklinkoping 

en textrad som kom upp i vintras på text-tv, tyckte det var ganska intressant då jag favoriserar allt som kan leda till att människan försvinner från denna planet. Min enda kommentar var "vi missar ju julafton"

det hände mycket den 12 juni 09. JAg tog studenten och klivet ut i ångesten och ovissheten, dessutom tog jag det jobbiga beslutet att ta bort en av mina gamla marsvinshanar. an fungerade inte ihop med min yngre i buren och fick då sitta i en egen bur.

Som sagt, dessutom tog man studenten. Det kändes inte så hemskt då men det har väl börjat sjunka in nu. Har kommit hem till kiruna idag med alla odjuren och prylarna. Får ångest bara jag tänker på det. Vi har så f*rbannat med saker i denna lilla lägenhet. Tror jag kommer bli knäpp innan jog kommer härifrån. Räddningen är väl Falun om två veckor - då far vi till mormor och morfar. De har ett jättestort hus som man inte behöver trängas nå i.

Lupinen tappade han massor i vikt förra sommaren då jag hade överlåtit skötseln av dem på någon annan, och jag har inte lyckats få upp honom igen. Dessutom ver det urinsten på gång. Så nu har man bara två marsvin kvar, funderar en del på vad jag ska göra med dem. Om jag flyttar till en etta senare tror jag inte att jag pallar att ha dem med mig utan säljer dem. Måsta jag sova i samma rum som dem får jag spader för de får en del tuppjuck på nätterna som man blir galen på. Dett har jag nu försökt lösa med en karton i buren som en av dem kan gömma sig i, dock sover jag inte i samma rum som dem så jag vet inte om det har nån effekt.

Har ni någonsin funderat över alla de där bifigurerna som är med i filmer - de som dör tänkte jag. De kan bli dödade på de mest sjuak sätt och ändå är det ingen som kommer ihåg dem i nästa scen. Det är som bara huvudpersonerna som man får veta något om och hur de påverkar alla andra, nu säjer jag inte att man ska börja läsa upp varje karaktärs livshistoria bara för att de kommer att dö i filmen, men ändå... Shit samma - det var ändå bara en grej som jag kom att tänka på.

Det finns ju iaf minst en film där de tar hänsyn till att en bifugr dör, eller två rättare sagt, i Austin powers (vilken film det då var) är det en människa som blir överkörd av en ångvält och en som får huvudet uppätet av pyrajor och man får veta vad det är som de inte kom hem till - det är ganksa kul.

Jaja nog om det, det var som sagt bara en tanke som slog mig.

har aldrig varit mycket för det där med bloggande men jag tänkte väl testa. Hittar säkert något jag kan skriva om.

Jag har ägt ca 29 möss sedan jag började med möss för två år sedan. Av dessa har 17 varit ungar då jag tog två kullar på min hona. En av dessa ungar har jag kvar än idag, bild kommer längre ner.

Shacken

Min första kille, som tyvärr råkade ut för en olycka den sommaren så jag fick aldrig tillbaka honom.

Fifty

Som han kallades på grund av sin teckning, kunde vi tyvärr inte ha kvar då han var för aggressiv mot sina burkompisar.

Lilla Fridolf

Efter serien med samma namn. Den kille som bott hos mig längst. Dog tyvärr ifrån mig i höstas, nästan 2 år gammal.

Lakrits

Han och MIffo kom till mig när en klasskompis blev alergisk. Han ver helt klart en av de tamaste möss jag har haft. Älskade att vara utanför buren och härja runt.

Miffo

Bodde ihop med Lakrits, ganska ovanligt att två vuxna hannar kan bo ihop. Han var den lugnaste av alla mina möss.

Lännart Jr

Har inga bilder på honom, tyvärr. Men han dog å andra sidan ifrån mig i sjukdom alldeles för tidigt. Han flyttade till och med ihop med Miffo efter att Lakrits dog, ännu ett bevis på att det inte är helt omöjligt att sätta ihop vuxna hanna. Men å andra sidan var Miffo guld värd i sånna situationer.

Dag-Otto

Bror till Lännart Jr. Skulle ha fyllt två i augusti. Väldigt mysig kille som älskade att sitta och gosa i knät.

Kusin Det

Min första hona, visste inte om det var en hanne eller en hona i början, därav namnen Det. Kom sedan fram till att det var en hona. Hon fick då sitta ihop med Fridolf ett tag och resultatet blev Spindel. Hon var näst efter Lakrits den som var mest tam, också hon togs från mig alldeles för tidigt i sjukdom.

Spindel

Hon föddes i den första kullen jag tog på Kusin Det. Hon bor ännu hos mig och brodas och mår bra. Hon tycker om det mesta men har en förkärlek till choklad.

Ida

En halvsyster till Spindel, hon var med i ett  projektarbete en kompis gjorde i skolan, och när hon var klar fick hon flytta hem till mig så att Spindel skulle få en kompis.

Lovis

En annan syster som också var med i projektet, hon fick också följa med hem när jag skulle ta hem Ida. Hon har en del egenheter för sig den här damen.

Det var alla min möss, som jag har haft till vuxen ålder. I framtiden kommer det att bli fler, men inte just nu. Om jag nu inte hittar någon som jag tycker extra mycket om :)

Min shithög Neo. Född den 28 oktober 2007. Har känt honom sedan han var två veckor gammal, han och hans bröder. När jag sedan skulle hämta hem en av dom var det han som valde mig. Så det fick bli så.

Kattungar är ju inte de lättaste att fota så jag har nästan inga bilder på honom från miniåldern.   

 Här är han i marsvinsburen, han och Aladdin är ungefär lika stora på den bilden.

När han skulle kastreras i maj 08 tog veterinären fel, jag gissar på att det var nån raktikant som skulle göra det eller nåt, för de rakade honom på magen i tron att det var en honkatt. Tur att de inte öppnade honom iaf, då hade jag fan inte betalat för opperationen. 

 En kal mage, det växte ut ganska fort igen som tur var, nu är jag jättehårig på magen

Han är ju nu en officiell utomjording, normala katter äter ju typ ingenting, min vågar smaka nästan allt. Här är beviset på det.  Nu har han blivit en stor kille, och han är inte lika mysig som när han var 4, eller 10, eller 12 veckor, men det händer att han somnar i knät nån gång ibland fortfarande :)  

Från den...

..till den.

Han har också tillbringat en del tid i marsvinsburen även som stor kisse.