Såg filmen Chaos på 6an i går, det är en bra film. Kort handling: ett gäng bankrånare kräver att få tala med Conner, de lyckas komma undan och sedan går hela filmen ut på att hitta den som ligger bakom historiens största stöld.

Jag gillar den här filmen så den är så genialiskt tilltänkt, allt är planerat in i minsta detalj och inget sker av en slump.

I serien Lie to me är det lite samma sak i vissa avsnitt, vi har ett geni som redan från början, utan att vi vet om det, har klurat ut hur han ska få fram sanningen och sedan lyckas dem! Det är så j*vla klockrent. Ohcn är man får veta hela historien i slutet såblir man bara irriterad på sig själv för att man inte kunde lista ut det, men det är för genialiskt uttänkt helt enkelt för att vi vanliga dödliga ska kunna fatta vad det handlar om.

nu ska jag gå och pinka innan jag gör mat åt grisarna och tar in dem från gräsmattan. Sedan ska jag sova.

En MYCKET bra film som jag verkligen rekomenderar.

För er som älskar Marsvel och X-men, ni får inte missa denna film!

Den handlar om Wolverine, vem han var och hur han hamnade där han är, hur han fick sitt adamantiuskelett och varför han inte minns något av detta. Den visar också att din värsta fiende kan vara din bästa vän.

 

Författarens önskan är att den sprids vidare så att folk blir mer medvetna och tänker efter före:

Hur kunde du?

När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ditt barn, och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän. När jag var "dum" hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade : " Hur kunde du ? " - men sen veknade du och la mig på rygg och gosade med mig. Det tog ett litet längre tag för mig att bli rumsren än väntat, för du hade väldigt mycket att göra, men vi klarade av det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här. Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass. ( jag fick våfflan, för " glass är inte bra för hundar " sa du ), jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen. Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och la mycket tid på att leta efter en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärt och förstod din besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem, och jag blev lycklig för din skull när du blev kär. Hon, numera din fru, är inte en " hundmänniska ", men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig. Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade, och jag ville ta hand om dem också. Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom, och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur. Åh, som jag ville älska dom, men jag blev " fånge i kärleken ". När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar, ditt kel med mig var numera så sällsynt - och jag skulle försvara dem med mitt liv om det så behövdes. Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten. Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. De senaste åren svarade du bara " ja " och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått ifrån att vara din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra. Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och de skall flytta till en lägenhet där inte husdjur är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj. Jag var jätteglad över bilturen (precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa : " Jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne. " Dom skakde sina huvuden och gav dig en ansträngd blick. Dom inser att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls medan han skrek : " Nej pappa !!! Snälla låt dem inte ta min hund ! " Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv ! Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa, och nu har jag en också. Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen, men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. Dom skakade sina huvuden och sa : " Hur kunde du ? " De är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade min bur, pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som kunde rädda mig. När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade. ~~~~ Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av lättnad. " Kärlekens fånge " hade nu nått slutet. Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne, och det känner jag till, på samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämningar. Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätska som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade : " Hur kunde du ? " Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa " Jag är så ledsen. " Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv - en plats med myckt kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt : " Hur kunde du ? " inte var riktat mot henne. Det var dig min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet. © Jim Willis
Några ord från författaren : Om " Hur kunde du ? " fått dig att gråta när du läste det, som det fickmig att göra när jag skrev det, därför att det är den sammansatta historien av miljoner av " ägda " husdjur som dör varje år i amerikanska och kanadensiska djurgårdar. Den som vill ha denna text är välkommen att använda den för icke kommersiellt bruk, så länge copyrighten respekteras. Hjälp oss att informera, på hemsidor, i tidningar, på djurgårdar och veterinärklinikernas anslagstavlor. tala om att det beslut man tar att skaffa ett husdjur i familjen är ett viktigt beslut med ansvar för ett liv, att djur förtjänar vår kärlek och omtanke, att finna ett nytt hem för vårt husdjur är vårt ansvar och om vi behöver hjälp med omplacering finns goda råd och stöd att få hos olika djurskyddsföreningar. Att allt liv är värdefullt. Gör en insats för att stoppa dödandet och uppmuntra steriliserings- och kastreringskampanjer i avsikt att förhindra oönskade djur. -Jim Willis

 

Kohistoria

Av barn och galningar hör man sanningen...

Uppsats av Johan, 8 år, Uppsala

Kon!

Kon är ett husdjur... men den finns också utanför huset och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor. Den översta sidan - den nedersta sidan - den främre sidan - den bakre sidan - den ena sidan - den andra sidan - och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet ... och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas mule. Det är nog för den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - och den ena sidan - och den andra sidan, är det bara hår. Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. När mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra ben. Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål, men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne.... vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur och det gör kons man också.Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande.

 Jag har löst alla tror jag. Det är ganksa klurigt att minnas vilka man har gjort och vilka man inte har gjort

   http://www.kalleanka.se/Spill--Moro/Huvudbry.aspx

Min absoluta favorit i denna värld :)

Är det någon mer där ute som håller på å läsa den serien? Har tragglat med den i tre år nu och är bara på bok 15 (har läst furton böcker däremellan, men ändå). Har inte jättkoll på det just nu men författaren dog ju för nått år sedan, hoppas han hant skriva klart alla böckerna, för har man läst igenom en serie på 23 böcker vill man gärna veta hur det slutar.