Fick ta en del skit idag, väldigt oschysst skit. 

Vill tillbaka till Holmen, eller till någon avskilld håla nånstans i mellersta Sverige, där jag bara kan försvinna. Fatta vad jag har bytt ner mig egentligen? Från att ha bott där - till att bo här. Det ser inte mycket ut för världen, men det var min fristad och det ställa där jag kunde göra vad jag ville, utan att på något sätt känna mig hämmad eller begränsad. Och jag kan känna mig bakbunden av många små löjliga saker som ofta är huvudanledningen till att jag är som jag blev.

Men jag vågar nog påstå att det är den här satans lägenheten som gör det, sällskapet och dessa oändliga prylar. För när jag är hos C eller när jag bodde på Holmen så är allt så satans mycket lättare!

Undrar om jag är en svår människa att leva med?