Tänkte skriva lite skillnader på just Råttor och Marsvin, dom för att det var den ena jag vill ha och det var den andra jag fick. Den 11 juli 2005 fick jag hem Bamboo och Lupin, dom har varit en tröst flera gånger men jag har också ångrat mig flera gånger under det senaste året, et har varit så mycket krångel med dom. Främst då efter att Aladdin kom in i familjen.

Jag ville ha råttor redan 2004 och har sen dess läst om dom, men pappa ville inte att jag skulle ha några råttor, av personliga skäl som han vägrar dela med sig av, så det blev marsvin i stället.

Jag är en råttmänniskan in i märgen, inte alls sugen på marsvin längre, visst jag tycker dom är fina att se på och det är jättekul att höra och se dom vara glada, men det är så länge mellan gångerna det händer hemma att jag har tappat hoppet om dom för länge sen.

Råttor är helt enkelt mycket roligare och mysigare och lättare att ha å göra med, och inte skitar dom ner som det marsvin gör heller, en råtta är superenkel att få rumsren (oftast, undantag finns det alltid).

HIttade den här bilden på Blocket, blev nästan rädd då jag såg den:

Det är helt ärligt någon som avlar på djru som ser ut sådär. Nosen sitter ju snart ovanför ögonen! Hur snyggt är det! Och den som helt ärligt tycker att den här är gullig (och då inte fulsöt eller charmig) utan rent ut sagt gullig - den jävlen har något så allvarligt fel i huvet att det nog inte går att fixa.

Troligen kommer den att växa upp till något sånt här:

Fan inte kul, katt"aveln" har gått åt helvete fullständigt tror jag. Det är ju bara kolla dom här kortbenta kissarna som AO skrev om... Fan inte klokt att dom gör på det viset.

Såhär ser en snygg perser ut om du frågar mig, det skulle fan inte ha gått längre än såhäe, men idioter finns det gått om och inte fan är det dom som får lida för det.

Idag skulle Spindel ha fyllt två år om inte tumören hade tagit henne ifrån mig i januari. Jag har känt den där busen från födsel till död så hon är speciell och kommer alltid att vara det :)

Bild från när hon var liten, bilden är tagen runt vår/sommar 08 så hon är bara någon månad gammal.

Såg i veckan slutet på ett avsnitt av 2 1/2 män, Jake och Charlie hade tydligen kört över en katt, de trodde att det var flickvännens (vahonnuheter) och valde att hålla tyst om det. Så att hon skulle få oroa sig istället - det är ju schysst.

Det visade sig så småningom att det inte var hennes katt de kört över utan en grannes, en ganska stor granne, som var väldigt orolig för sin Puss-Puss. Tydligen är det hysteriskt kul att köra över någons katt.

Samma sak hände i That 70s show i typ första säsongen, Eric backade över Donnas gamla katt (som hon haft typ hela sitt liv) och han försökt dölja det också. När hon sen fick veta det var hon arg i ungefär ett eller två avsnitt, om ens det och sen var det lungt igen. Det faktum att han först hade dödat hennes katt och sen hållit tyst om det när hon oroat sig som fan - det var liksom inte viktigt längre.

Så hur kommer det sig att köra över en näras katt kan vara kul? Är dom inte värde någonting? Bara för att det är en katt? Jag har själv aldrig sett nåt sånt här om en hund - står dom högre i rang dom? Och herregud om att skämta om ett barn på samma sätt - då skulle alla landets mammor stämma dom som gjort filmen.

Jag säger bara såhär - Hade det vart Neo, hade jag dödat dom. Ingen som helst jävla tvekan. Den katten betyder mer för mig än någonting annat i den här världen, han är min bästa vän och klippa. Händer det honom någonting så vet jag inte vad jag tar mig till...

Strax före nio i morse knackade mormor på dörren och frågade om jag vill åka till Tierp - morfar skulle köra. Kändes först inte så lockande, men klev sen upp och gick och dushade.

Sen åkte vi och var där runt halv tolv, jag visste att det skulle vara kaniner där samtidigt, men jag visste inte att det skulle vara så måånga kaniner, säkert 300 stycken, räknade inte och det var ändå inte lika många som på den förra utställningen när taket rasade in. SRS hade bara ett litet hörn av hela lokalen. Tänkte aldrig på att ta kort...

Så där står jag, som en annan idiot, mitt på golvet framför domarbordet och kollar en tjej som jag antar gör friskkontroller, det är för hög ljudnivå för att jag ska höra vad hon säger, och jag vågade heller inte fråga eller ens ställa mig närmre. Ett par ansikten ser bekanta ut efter att ha sett bilder på RiF, men att koppla ihop rätt face med rätt nick var svårare.

En tjej med hund var där, hon var den jag trodde hon var men jag hade uppfattat det som om hon inte skulle vara där, vilket gjorde mig osäker. Men efter en halvtimme lyckades jag klämma ur mig ett "hej" iaf. Dessvärre var det väldigt rörigt och jag kände mig bara malplacerad och i vägen. Stod bara där som ett annat fån.

Det var kul att se alla råttorna, länge sen jag sett en råtta irl... Men jag antar att jag hade velat nå mer också... Vet inte vad jag hade väntat mig... Kanske inte riktigt det som var där.

Så jag gick ut vid halv ett och ringde morfar, dom hade precis gått in på ett fick på andra sidan järnvägsspåret så jag gick över till dom.

På vägen hem stannade vi till på IKEA, jag hade väl hoppats på å hitta nå grejer till tjejerna hemma, men ingen lycka, hittade nå korgar som jag vet Spindel skulle ha gillat att molekylera så dom köpte jag. Men ska nog handla på internet nästa gång, det finns både större utbud samt att det bli billigare.

Ja, inte jag då förståss, utan "grannens" ekorre. Det har ju som nämnt snöat hela morgonen och där det igår var barmark är det nu en halv dec snö. Vilket gör det lite besvärligare att komma åt maten.

Här har ni ekorren, när den kör mullvadsstajlen genom snön för att hitta solrosfröna på marken. Ser ganska roligt ut :)  

...om varför man inte ska köpa djur i djuraffär som köper in från grossister av något slag (egentligen ska inte djur säljas i djuraffär över huvudtaget då det leder till för mycket impulsköp och lidande för djur). Det är såhär det ser ut. Den vanligaste grossisten i Sverige är Iamzo, ser ni att djuren kommer därifrån, KÖP FÖR I HELVETE INTE!

Det ser inte bara utsåhär i andra länder, det ser utsåhär i Sverige ocskå, det är inget undantag. Och som det står i texten - det värsta av allt är att det är lagligt.

Uppdatering: det finns ju fler än en grossist, en annan är Åkello, där djuren har det minst lika illa som de på bilderna nedan.

http://www.brecklagh.com/petshops.html

Smådjuren är husdjur - kompisar - de har ett värde som inte kan mätas i pengar om det tas omhand på rätt sätt.

Ingen handelsvara som man tjänar pengar på.

Den här filmen visar den sista kända levande tasmanska tigern, också kallad pungvarg eller Thylasine. Den var den sista levande i det vilda, den fångades in och skickades till ett zoo (troligen med ett par artfränder då det finns bilder som innefattar mer än en individ) där arten skulle försöka räddas från utrotning.

På 1800talet när man hade boskap påTasmanien så var pungvargen det största hotet och det erbjöds skottpengar för varje dödat djur. Så de jagades skoningslöst till sista djur.

Den dog sommaren 1933, sedan dess har den varit officiellt utdöd.

Bara det att människor påstår sig ha sett Thylacine, och detta inte bara på Tasmanien, där den levde, utan också på Australiens fastland. Man misstänker att individer har smugglats med ojämna mellanrum från ön till fastlandet. När detta ska ha skett är för mig okänt.

För att återgå till AnimalX, så har dom gjort en undersökning av observationerna gjorda av sivila i sydvästra Australien. Jag personligen finner människorna i programmet väldigt oproffesionella, det dom gjorde var att prata med människorna som påstår sig har sett djuren, sedan har de satt ut kamerafällor där de tror att de kommer att ha chans att fånga djuren på bild. Bara det att när dom gör det så kladdar dom samtidigt ner med en massa dofter, som jag antar att pungvargern gör vad den kan för att undvika. Med andra ord - endast råttor, flugor och wallabys på bilderna.

En thylacine är relativt enkel att känna igen, den är större än en räv, pälsen är kort, gulbrun ibland med inslag av rött, men det som utmärker dom är det som gav dom namnet tiger - de har ränder från ryggen och bakåt. På framtassarna har de fem tår där klorna är tydliga i avtrycken, baktassarna från hasen och ner ser ut som på en känguru. Detta gör att den lämnar avlånga avtryck med baktassarna.

Jag personligen tror att det finns kvar thylacins någonstans, de södra delarna av Tasmanien är realtivt glesbyggda och erbjuder ett bättre område för dessa varleser att överleva. Så jag hoppas och tror att dessa ännu finns kvar och att de har en såpass livskraftig population att de inte dör ut pga genbrister till följd av inavel.

Här finns en serie filmer som visar bilder på vad som kan vara pungvargar:

• possible tasmanian tiger filmed in Australia
• Supossed tasmanian tiger (thylacine) filmed in 1973 notera att den verkar ha ränder på bakkroppen, samt att den har den där eleganta kroppsformen.
• Wilk workowaty (Thylacine) den här verkar bära på någonting, därav det aningen stora huvudet

AnimalX program om thylacine - ignorera den mycket dramatiska gubben som berättar, det han säger är intressant, men hur hela programmet är framfört känns bara dåligt. Del 1 här - resten finns i menyn till höger.