Tvn står igång här nästan hela dagarna och mitt på dan är det Oprah, idag hade hon en rekordinnehavare i studion som kallas Giant George. GG är en Grand Danios med en vikt på hundra kilo och en mankhöjd på 109 cm - det gör honom till den nya rekordhavaren i högsta hunden. Den förra rekordhunden var 107 cm hög.

Och här har ni honom, det är inte photoshopat, men lite trickfotat. Googla på "Giant George Great Dane" så får ni fler bilder på honom och hans husse.

Det var en tanke som slog min när jag var hos CÖ sist, vi satt och kollade Everybody loves Raymond på tv. Vad är det för fel på kvinnorna i alla dessa amerikanska serier? Vad in i hela jävla helvetet ser dom i sina pojkvänner/makar? Alla fulskallarna är ju egoistiska, barnsliga, fula, dumma och alla fel dom kan ha. Det är alltid bara en enda liten grej som alltid räddar dom, men de andra 219 jävulsgrejerna blir plötsligt bortglömda? Hur kommer det sig?

Ja, jag vet inte vad jag ska tro, uppenbarligen är inte kvinnorna så himla smart som de framstår, det kanske bara är i jämförelse med de där svinen de har bredvid sig som gör att de framstår som mer interligenta än vad de egentligen är...

Tittade på According to Jim i morse, ungarna tiggde till sig en ponny och han gick och köpte en åsna, det verkar vara ett väldigt förekommande fenomen att de hela tiden impulsköper en massa djur hela tiden. Vad fan skickar det för signaler till folk ute i den stendumma världen? Tydligen är djur bara leksaker som man sen kan slänga bort när man inte längre vill ha dom. Alltid lika kul.. INTE.

Kollar för andra gången How I met your mother idag, och var bara tvungen att kolla en grej, Barney drog upp en hemsida som rör hans jobbresume så jag testade söka efter sidan. OCH FATTA, jag hittade den!!! Här är den. Inte riktigt lika lång som den på tv, men lite fler detaljer, hehe :) Kolla in! Man måste ladda ner filmen men det tar inte lång tid.

Nu kan jag bocka av ännu en film från min 2010-lista – Sherlock Holmes. Jag har sett den och jag älskade den! Jag har läst en bok om Holmes och jag har därifrån och från tidigare filmer fått intrycket av att han är übersmart, lite snobbig och väldigt välkammad. Plus att han som James Bond bara dricker en speciell typ av sprit (vilken det var har jag glömt) och inte allt möjligt som han kan skrapa ihop.

Ok, Holmes och Watsan lyckas sätta dit en känd mördare – Blackwood, som senare döms till döden. Han blir hängd och dödförklarad. Bara det att han inte riktigt vill stanna i sin grav efter döden. Ryktet om att det skulle vara svart magi går genom staden, men Holmes är realist och tror inte på det. Det måste finnas något annat underliggande, i deras försök att hitta honom stöter dom på andra oförklarliga saker.

Jag älskar som sagt filmen, den har detaljer i miljoner, och det är inte stilla en sekund, det händer något hela tiden, man får hela tiden hänga med och lägga allt på minnet annars kan det bli svårare sen. Hela filmen är genomtänkt, smart och innehållsrik. Precis som jag vill ha dom.

Sen kom jag att tänka på House och Wilson (namnen är ju lite lika också…) när jag såg doktorerna på fängelsegården. House, eller Holmes som han heter i den här filmen är överintelligent, men förstår inte riktigt alla gånger varför folk gör som de gör. Wilson, eller Watson som doktorn heter är lite mer human och visar en mer mänsklig sida.

Robert Downy Jr var ingen favoritskådespelare hos mig efter att ha sett US Marshalls ett par gånger, men det förändrades efter att ha sett Iron Man, och den här gör ju inte saken sämre J. Jag tycker mycket om den här nya Sherlock som Downy gör, istället för den där finkammade versionen som Holmes alltid har varit i mitt huvud förut.

Absolut sevärd och kommer att köpas in i framtiden till min egen filmsamling.

Diggar den här reklamen...

I helgen har de visat två Bond-filmer två kvällar i rad, Die an other day på lördag och Casino Royale på söndag. Såg bara CR, den andra kändes inte lika bra efter att ha sett reklamen på tv, hela skiten så ut som just skit. Väldigt fakeat.

Har velat se CR ett tag nu men det har som aldrig blivit av så jag passade på nu när den gick på tv. Är egentligen inget James Bond-fan och har bara sett snuttar av de gamla filmerna... Men allafall...

Bond måste den här gången vara med i en pokerfinal där det finns 150 miljoner dollar i potten, om han förlorar kommer pengarna att finansiera terroristattacker. Han är splittrad från tidigare uppdrag och vet inte vem han kan lita på och han tar fler och större risker än han normalt skulle göra. Han är också villig att ge upp livet som spion för att resa världen runt som vanlig människa och lämna MI6 bakom sig. Som vanligt är det något som går galet.

Jag gillar den här filmen multum! Men den var väldigt rörig i början innan man fattade vad den handlade om. Älskade parkour-scenen i början när han jagar den där killen över byggnadsområdet. Det är hade helt klart vart en sport att prova på men jag har inte direkt de fysiska förutsättningarna för det. Surt.

Hur som helst, jag är inte väldigt bekant med de gamla Bond-filmerna men jag vill minnas att de ska innehålla en massa coola spionprylar och biljakter (osäker på den senare) samt en massa explosioner. Den här filmen har inga spionprylar mer än inbyggda i typ bilar och sängbord, en mycket kort biljakt som slutar i en rätt lång krash men en massa explosioner så där fick dom med det iaf. Kanske håller den inte James Bond-standard men den var absolut bra nog åt mig.

Och än en gång, man måste se en film två gånger, om inte bara för att man ska få en ordentlig uppfattning om vad man egentligen tycker om den så för att fatta vad den egentligen handlade om.

Bridget Regan - det är inget namn som direkt ger en en bild i huvet av Kahlen Amnell, eller hur? Men det är så hon heter, hon som spelar Confessern i Legend of the Seeker. Hon har nu blivit en av mina absoluta favoriter, hon är helt fenomenal egentligen!

Jag har sett till avsnitt tolv, säsong 2 av LotS, och hon har bara i den serien hunnit spela minst fyra karaktärer. Och hon gör det så bra att man på en gång ser när det inte är Kahlen. Det är bara små, små detaljer hon gör annorlunda, det kan vara ett röstläge, ett rörelsemönster som bli annorlunda, det syns på en gång. Och det är så jävla häftigt att se det! Dom flesta skådisar spelar ju bara en enda i en film (Undantag är FaceOff - den är också fenomenal btw) så man har som aldrig chansen att jämföra, men i den LotS får man ju lära känna en karaktär, exakt hur de fungerar och tänker, så man märker på en gång om det är något som är galet. På dom andra som är med märks det inte lika tydligt, men man kan väl gissa sig till det så småningom.

Så jag hoppas att hon "blir upptäckt" efter det här och kommer att vara med i fler filmer och serier. För hon har redan här visat sig vara en superskådis med ett enormt variationsfält. Skitkul :)

Och nej, det är inte bed&breakfast jag menar, det är Bold & Beautiful, kanske mer känd som Glamour i Sverige. Alla har väl nån gång sett den här lite dimmiga serien på tv? Eller hur? Min mormor är en trogen tittare och missar det inte gärna, dessvärre gör detta så att jag missar början på reprisen av NCIS på eftermiddagarna, men nu var det inte det jag vill komma till. 

Jo, har sett det ett par gånger med mormor och jag blir lika irriterad/road/äcklad/störd varenda gång, den är så överdramatisk, och INGENTING i hela serien känns äkta. Och det verkar vara ett krav att man ska ha gått ignenom minst tre plastikoperationer för att få vara med. Det är inte många som är äkta i den där serien. Och den här bruden till höger, Hunter Tylo, är ungefär fulast av alla. Påminner lite om en kvinnlig version av Michael Jackson.

Kollade upp serien på IMDb där står ju alla fakta du vill och inte vill veta. Serien startade 1987 och produceras fortfarande - dom är nu uppe i 4557 (!) episoder. Dom som har varit med i serien mest/längst har medverkat i cirkus hälften av dom. Mormor tyckte att det var förunderligt att de kunde komma på nya idéer hela tiden till vad som ska hända, men jag tror att de bara börjar om igen, ingen minns ändå vad som hände i slutet på 80-talet.

En som jag inte visste var med i serien var Ashley Jones, för mig och för de flesta andra i Sverige mer känd som Daphne i True Blood. Hon har medverkat i 709 avsnitt sedan 2004, whoosh, hur ids man?!