Sitter och tänker på Jossi igen. Trots att det har gått fem år. Kan verkligen inte släppa henne. Vill inte.

Att någon så liten man kände så kort tid kunde göra ett så stort intryck.

Sitter och är förkyld sen ett par dagar tillbaka, det sitter mest i näsan, men det är nog irriterande det... Torr i munnen som en jävla öken, spelar ingen roll vad eller hur mycket jag dricker och just nu är jag så jävla mätt så får inte i mig nåt iaf... 

Har i två dagar varit vaken före sju på morgonen - väldigt olikt mig och har så satans mycket tid att jag inte vet vad jag ska göra med den. Är i början på ledigveckan och dessutom sjuk. Så kollar film eller spelar tv-spel från morgon till kväll. Typ 15+ timmar. Kul.

Är bored out of my mind!

Sitter nu och känner mig uppblåst och skittörstig och kikar på hundbilder på deviantArt. Blir ju ingen egen hund typ ever så för nöja mig med bilder, träffar ju aldrig hundar i verkliga livet heller. Har bara dom här jälla katterna som aldrig lyssnar på en och allt är på deras vilkor jämt. Lagom less man blir ibland... Och inga jävla komentarer (om nu nån jävel någonsin kommenterade här) om att "så är det å ha djur", för det är det inte. Det blir vad man gör det till.

Så, äter (knappt), sover och jobbar, fritiden framför tvn, i en aptråkig cykel och tycker livet kunde börja nu. Men igen, det blir ju vad man gör det till... För aaaallt är ju mitt eget jävla fel.