Visst låter det härligt? Ni vet, en sån där med godis, popcorn, chips och film?

Det är länge sedan vi hade en sån här hemma, senaste gången vi var alla fem var en julhelg för hundra år sen. Det är för den delen den enda jag nästan kommer ihåg. Sen var vi ju alla utom pa för ett par år sedan då vi satt och kollade King Kong med middagen (taccos) på bordet. Med en massa gott till efterrätt. Och när släpptes King Kong? 05? Så det var väl 06 då.

Nu händer det aldrig, jag har iofs varit hemifrån i tre år men jag har ju varit hemma på lov och liknade, men icke. Har nu varit hemma i snart tre månader och fortfarande inget.

Mamma och pappa jobbar borta mycket, bror sitter bara vid datorn och syrran är syrran. Och att inte vara hela familjen är inge kul.

Fast det var väl länge sedan man kunde kalla den här församlingen för familj, sådär en 15 år sedan eller nåt...

Det suraste jag vet är att vi i familjen har en historia av sneda tänder och glasögon. För att inte tala om allt annat helvete...

• Jag fick ju naturligtvis båda glasögon och får leva med sneda tänder då jag blåvägrade att ha tandställning.
• Syrran har perfekt syn och har nu levt med tandställning i några år (den ryker nu i veckan) så hon får även snygga tänder.
• Brorsan har både perfekt syn och raka tänder.

Naturligtvis ska jag få all skit som den här familjen har genetiskt:

• Har en lika dålig rygg som pappa, men har än inget jobb som kan förstöra den.
• Farmor tappade sitt luktsinne på äldre dar - jag gjorde det på yngre dar. 
• Morsan har migrän - det har jag också ibland (tack och lov för det).
• Dessutom en jävla hy som jag har fått leva med sen 2001, och inte blir det bättre med åren inte...

Sen har vi ju alla andra fel på mig också:

• Jag är vig som en kylskåp
• Har ingen "hylla" att tala om
• Håret går inte att göra något åt, det blir dessutom shitigt tamefan på en gång
• Klenare än en kvist
• Latare än en sten
• Socialt efterbliven
• Aningen schizofren, vem pratar inte med sig själv?
• Ett humör som inte är hälsosamt för någon

Tänk om livet var så här bekymmerslöst...

En av mina absoluta favoritfilmer, jag älskar den. Känns inte riktigt som en Steven King när man ser filmen, kanske är boken annorlunda.

John Coffey hittas med två döda flickor i knät, de har blivit våldtagna och mördade. Coffey grips och skickas till fängelse med en dödsdom. Det är 1930 tal och synen på svarta män är inte speciellt hög, därför antas det att det är han som har gjort det. Dock under sin tid i fängelset avslöjas en annan sanning och han berör människorna omkring sig. Något är annorlunda med John Coffey, will he walk the Green Mile any way?

Som jag nämnde, jag älskar den här filmen, den berör verkligen. Vill ha en egen Mr Jingels en dag. Det faktum att filmen är tre timmar lång gör absolut ingenting, den känns inte så lång då den om vartannat bjuder på så mycket.

Mr Jingles

Tredje filmen i serien med Arnold Schwarzenegger (eller Svart-neger som syrran säger "enklare att uttala"). Precis som de tidigare är det Connors-familjen som är drabbad av ett återbesök av robotar som antingen försöker hålla dom vid liv eller döda dom.

John Conner lever på flykt för att inte hittas av de terminatorer som de borde ha eliminerat 10 år tidigare. Det visade sig att de inte hade stoppad apokalypsen utan bara försenat den. En T-X (starkare, snabbare och smartare) skickas för att eliminera Conner och hans närmaste män från framtiden. En Terminator av äldre modell skickas för att hålla honom vid liv.

Jag gillar de här filmerna, specialeffekterna är jättebra gjorda och det gamla vanliga jag brukar tjata om. Biljakterna kan bli lite långtråkiga då de blir lite långa men det gör inte så mycket.